Marschera ut i det okända till trummornas takt

Det räcker ibland med att man lutar sig lite åt sidan för att få nya perspektiv. För vi människor är vanedjur och gillar att upprepa saker och ting. Det känns tryggt. Samtidigt sker allt spännande i de stunder då vi just finner nya perspektiv. Överraskningar är per definition oväntade och det oväntade väntar på oss i det okända
Var det mycket att hålla reda på där?

Utveckling och utforskande – hand i hand

Den korta versionen är att vi kortsiktigt kanske kan frukta det nya men långsiktigt är det precis vad vi behöver.
Frågar till exempel vilken musiker som helst: All utveckling sker genom att våga utforska det som tidigare har varit okänt. Det är genom att våga sig ut i ett dimhöljt landskap som man till exempel kan bli bättre på att spela trummor. Genom att pressa sig själv med nya övningar, nya människor att spela med och nya miljöer så finner man också nya sidor av sig själv.

Frågan är hur långt du vågar gå i ditt utforskande för att utvecklas. För dessa två saker hör samman: Utforskande och utveckling. När du väl inser att det är på detta sättet kommer ditt liv aldrig att bli detsamma igen.
Det gäller förstås att hitta en nivå på det hela där man kan frodas långsiktigt. Att bara ösa på enögt är sällan en bra lösning och risken för någon sorts bakslag är påtaglig.

En dag kommer du att naturligt börja tackla av på tempot och känna att du inte längre behöver göra alla de där med krävande sakerna i ditt liv. I varje fall inte fysiskt. Tiden som du har fram tills dess ska du ta tillvara på och använda till att lära känna dig själv. Äventyret fortsätter förstås hela livet men alla perioder har sina fördelar och nackdelar då saker antingen är lättare eller svårare att göra.